FARMOR LUSSAN

Gör något episkt och oslagbart, minnesvärt och fantastiskt, bäst och häst. Allt sådant. Ni vet. Hörs.

Det var en varm sommardag för ganska exakt ett år sedan (säg inte att det var vinter vid den här tiden förra året, vi vet väl inte var jag var någonstans.) och fåglarna kvittrade i träden. Jag satt för mig själv och tänkte stillsamma tankar under det stor trädet jag var lutad mot. Det kändes som om livet hade inträtt i den perfekta balans den bara gör när livet snart ska förändras. Och så rätt jag hade.

PLÖTSLIGT. En man kommer springande på den lilla skogsstigen en bit bort. Hans steg är lätta och hans vita skägg glittrar som en silverflod i den ljumma vårsolen. I handen håller han en vandringskäpp vilket känns obegripeligt med tanke på att han faktiskt ser ut att vara ute på en löprunda.



Våra blickar möts. Tiden stannar. Änglaklockorna börjar klinga i den ljuvaste av sånger. Det slår gnistor som jag kunde svära på syntes rent fysiskt också (såhär i efterhand fick jag reda på att det var Gandalf som trollade fram dem, han är ju då eldtrollkarl framförallt) och det enda jag kan tänka på är att jag måste, MÅSTE få reda på vem denna exeptionellt fantastiska mannen är.

Eftersom jag omöjligt kunde låta honom passera så reste jag mig upp. Tog några steg fram emot honom. Sträckte fram handen för att hälsa och i samma stund som våra händer möts så försvinner världen runtikring oss. Det var vi. Han och jag. Lussan och Gandalf. Vi. Tillsammans i evigheten och långt därefter.



När vi sedan släpper taget om varandras händer så spricker Gandalf upp i ett leende och säger bara rätt ut "Hej".



Efter den dagen var vi oskiljaktiga. Han var det första jag tänkte på varje morgon och det sista jag hade för min näthinna när jag somnade. Vi vandrade oändligt många gånger i skogen och många gånger så kunde vi sätta oss ner för att bara se på varandra. Han var den roligaste man jag någonsin träffat och samtidigt den person jag kunde berätta allt för. Vårat förhållande var perfekt. Omvärlden tycktes försvinna runt oss och aldrig, ALDRIG har jag varit lyckligare än då. 



Men på samma sätt som att sol kommer efter regn så väntar hösten efter sommaren. Vi hade bygt ett torn av kärlek och tornet höll på att bli för högt. Vi svajade uppe i rymden och grunden för vårat förhållande var svagt. Förblindad av min kärlek hade jag inte sett det. Men Gandalt bar på en mörk hemlighet som tycktes ha nästlat sig med oss uppåt.

Gandalf var beroende av hasch.



När jag första gången såg honom röka på blev jag besviken. Jag kunde inte förstå hur han hållt en sådan sak från mig all denna tid. Att han tagit med sig någonting in i vår bubbla som färgade luften grå och gjorde den svår att andas. Han skapade en spricka, så liten så att den knappt kunde anas i början, men som senare ödela hela vårt förhållande..

När han kom för att be mig om ursäkt den där första gången så bad jag honom att sluta. Han blev rasande. Ilsket skrek han mig rätt i ansiktet att ifall jag inte tyckte om det så älskde jag inte honom. Att jag inte accepterade honom för den han var. Så det slutade med att jag bad om ursäkt.



Till slut var det dock ett faktum. Gandalf slutade befinna sig i verkligheten och var hög konstant. Jag sårades rejält under denna tid. Aldrig har jag fällt så många tårar på så kort tid så jag tog beslutet. Det var dags för mig att göra slut.

Jag bad Gandalf att sätta sig ner i köket i den lilla lägenheten vi delade med några orcher. Andades in och sa sedan orden jag aldrig trott skulle komma från min mun.

Jag vill göra slut.

Tomheten i hans ögon innan orden gått in kommer jag aldrig att glömma. Sedan gnistan som vaknar till liv. Det flammande, obeskrivligt galna som tycktes ha vaknat inom honom. Så han drog fram sitt svärd för att döda mig..



Oturligt nog för Gandalf så öppnades det ett hål i marken precis under honom och han och ett stort eldmonster föll ner i det. Hoppas att han brinner i helvetet.



Det var allt. Adjö.

Hej! Var längesedan! Om sex dagar fyller Farmor Lussan ETT ÅR! MAAAHGAAAAAHHHHSCHHH! Can't belive IT! Eller jo. Kan ju det. Fast vet ni? Jag är jättedålig. crycrycry. Har varit sjuk i sex dagar och bah. aja. Nu är jag typ frisk helt lagom till helgen, FEST! Eller jag. Jag ska på middag. För den har jag varit bjuden på länge. Och så bah: MIKO SKA HA FÄZT PÅ LÖRDAG!!!!! CRY CRY CUT CUT! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

Alltså. Saknar henne en aning. Trore eller eeej men vi är typ fett askassa på att träffas nuförtidenommanjämförmedförr. Men jag gillar henne I ALLA FALL. ZMEMÄM har jag inte heller träffat på LÄNGE. De är fortfarande kära och fett in lööve.

Tyvärr har jag gjort slut med Gandalf. Det var en blodig historia. Någon gång ska ni få höra den. Någon gång.........

Har aldrig bloggat på Farmor Lussan från detta skrivbord någon gång. Hoppas det fungerar.

ADJÖ JAG HETER LOUZZ-HAIN!

Och så lite bilder för att liva upp de döda.



En vanlig torsdagskväll i mars.